Beskrivning
Smålandshönan (Smh) skapades av den småländske pastorn Martin Silverudd under slutet 1960-talet. Rasen blev klar 1975. Som många andra av Silverudds raser bygger den på den gamla Överlida-linjen av Vit Leghorn. Rasen värper många ljust bruna till svagt tonade ägg. Martin Silverudds tanke med skapandet av Smålandshönan, var att skapa en ”brunvärpande Leghorn”.
För att maximera värpningen hade man i äggproduktion länge korsat RIR med Vit Leghorn. Äggen som de korsningarna gav, var relativt ljust bruna p.g.a. den gen hos VL som tar bort pigment. Genom att ta fram denna brunvärpande Leghorn, ville Martin Silverudd ge svenska äggproducenter ett verktyg för att kunna korsa en Leghorn (Smh) med brunvärpare och få väsentligt brunare ägg.
Smålandshönan var vid sitt skapande en mycket produktiv ras. En av Martin Silverudds bästa. I korsning med andra raser hade han under korta perioder uppnått en värpning på 0,97 ägg/höna och dag.
Alla Smålandshöns som vi idag stambokför härstammar troligen ifrån en mindre grupp som kläcktes fram för mer än trettio år sedan.
Värpningen på Smh har varierat det senaste årtiondet, och legat sämre än den en gång gjorde. På senare tid har enskilda uppfödare kunnat notera en förbättring.
Inavelsproblem på Smh har setts i form av att tupparnas fertilitet avtagit när de passerat sitt första levnadsår.
Därför har Kulturhönsföreningen godkänt inkorsning i Smh, av raser som använts vid skapandet av Smh. Detta uppmuntrades en gång i tiden av Martin Silverudd. Han lämnade till exempel efter sig ett korsningsschema på hur man vitaliserade Fiftyfive Flowery genom att återkorsa rasen emot Vit Leghorn.
Detta har lett till att det idag förutom de Smh vi startade Stamboken med, finns de som har någon enstaka procent RIR eller Eksjöhönan i sin arvsmassa. Inblandningen är försumbar idag och det är i princip omöjligt att skilja djuren åt vid bedömning av dess yttre.
De djur som vi Stambokför idag härstammar dels ur de ursprungliga som startade Stambok, dels en linje som kallas Linnea, som skapades för många år sedan och sist en linje som kallas Rudbeckia där Eksjöhönan använts och kan finnas i enstaka besättning med under 10% inblandning av Eksjö. Det kan komma att genomföras projekt för vitalisering med gener från den ras som Smh till största delen härstammar ur, nämligen Gammelsvensk Vit Leghorn.
Smålandshönan är könsvisande som daggamla, vilket betyder att man på nykläckta kycklingar kan se om det är en tupp eller en höna.
Hönkycklingarna har precis som vildhönsens kycklingar så kallad viltteckning, ett brett brunt band mitt på ryggen och två smalare mörka band på var sida.
Tuppkycklingarna är gul/grå och har ibland en svag antydan till streck på ryggen. Även hos de vuxna djuren finns det en stor könsskillnad. Detta beror på generna som styr Smålandshönans yttre. Smålandshöns har genen för viltfärg e+ som ger Smh-hönorna deras laxfärgade bröst och de daggamla hönkycklingarna deras typiska randning (se bild ovan). Genen för tvärrandigt B (som finns i Plymouth Rock) syns t.ex. på tupparnas tydliga tvärrandning. Den bidrar till den relativt goda könsvisningen på de daggamla Smh-kycklingarna. För att förbättra möjligheterna för könsvisande kycklingar finns även genen för silver (S). Silvergenen har den effekten att den tar bort alla varma toner i djurets färger och ökar skillnaden i det yttre mellan könen.
Den engelska rasen Legbar är endast till utseendet lik Smålandshönan. Legbar värper dock vita ägg i motsats till Smålandshönans ljust bruna ägg. De två rasernas ursprung är också helt olika. När Martin Silverudd skapade rasen använde han sig av i huvudsak äldre linjer av Vit Leghorn (Överlida) och en liten procent av den lilla värp-RIR som är ursprunget till Eksjöhönan. Från den lilla värp-RIR:en kommer generna för brunt skal.
En del Smålandshöns har alltsedan skapandet värpt något avlånga ägg. Avlånga ägg har i regel något sämre kläckbarhet och formen är inte den mest eftertraktade. Något redan Martin Silverudd noterade och då rådde till att motverka de avlånga äggen i aveln.
Ett arbete behövs för att vitalisera Smh och förbättra rasens produktionsegenskaper med hjälp av noggrant avelsurval, dokumentation av värpning och cirkulation av avelsmaterial för att motverka inavel. Avelsmål för rasen är att verka för rundare ägg, ökad värpning, bra könsvisning, att motverka inaveln med cirkulation av avelsmaterial, att snabbt föröka antalet djur i stambok.
