Beskrivning
HISTORIA
Rasen har i folkmun kallats olika saker så som Isbar, Isbar blå och Svensk Grönvärpare (SGRÖ). Alla namn härrör på något sätt till äldre handskrivna anteckningar från när rasen arbetades fram men vid en mer noggrann genomgång av anteckningarna samt det faktum att alla namn innehållande “bar” inom hönsvärlden kännetecknar en tvärrandig fågel dras år 2015 slutsatsen att Isbar är en helt annan hönsras som fanns vid samma tid. För att slippa förväxlingar samt komma ifrån att rasen blandas ihop med icke rasrena svenska, grönvärpande höns antas av Kulturhönsföreningen år 2016 namnet Silverudds Blå. Namnet i sig härrör från rasens skapare samt det faktum att skaparen själv beskrev rasen som “den speciella blå fågeln som lägger gröna ägg”. Alla färger som är direkt kopplade till den blå färgen är dock tillåtna (läs mer om färger under utseende samt avel).
Rasen avlades fram av den småländska pastorn Martin Silverudd. Projektet var en del av Martin Silverudds genbevarande arbete och avslutades aldrig helt då Martin Silverudd oväntat dog år 1986. Han lämnade ingen rasbeskrivning efter sig men det fanns dock ett flertal fåglar som omhändertogs vid hans död och just Silverudds Blå är idag en av Martin Silverudds mest spridda raser.
Rasen utvecklades i grunden ur importerat, genetiskt material från Rhode Island Red och New Hampshire. Anlaget för blåa ägg, som tillsammans med det bruna ägganlaget ger rasen dess gröna äggfärg, kommer från den engelska rasen Cream Legbar. Det grundläggande avelsmålet har varit att skapa en produktiv, högvärpande hönsras som är billig i drift men ändå har en storlek som gör det värt att ta vara på köttet. Att den är en god matsökare, tålig för väder, vind och sjukdomar samt sparar på sin energi genom att ej vara alltför livlig är därför egenskaper som historiskt sett varit viktiga. Även färgegenskaperna blev genom en specifik gen typiska för rasen och den grå färgen var den Martin Silverudd genom sitt genetiska avelsarbete eftersträvade, men med den grå (blå) färggenen följer också svarta och spättade djur.
SILVERUDDS BLÅ SOM RAS
Rasen är i sitt sätt lugn och tillgiven men ändå vaksam för faror och rovdjur. Den är en ypperlig matsökare och du vinner lätt fågelns förtroende genom att locka med dess favoritmat. Den upplevs klok och lär sig snabbt rutiner och vanor i sitt nya hem. Rasen är tålig och motståndskraftig mot såväl sjukdomar som väder och vind. Det är en lättskött fågel som inte har några specifika krav på skötsel men är med sin excellenta fodersökande egenskap en fågel som trivs bra utomhus. Ger du den dessutom lite extra kärlek i form av värme och ljus under de mest bistra väderförhållandena värper den ofta året om.
Det är med alla dessa egenskaper inte svårt att förstå varför rasen numer kommit att bli en av de mest populära raserna Martin Silverudd avlade fram. Att den sedan lägger många, stora och gröna ägg gör den än mer eftertraktad. Idag används fågeln främst som en högvärpande gårdsras som dessutom förgyller äggkorgen med sin vackra äggfärg.
ATT AVLA PÅ RASEN
Avelsmålet är förutom att behålla egenskaper som gör hönsrasen produktiv och billig i drift, att få en ras som är homozygot för gröna ägg. Detta sker genom att bara avla på grönvärpande höns och på så sätt systematiskt förstärka det inkorsade anlaget för blå ägg. Specifika avelsmål är att verka för en högre äggvikt och förstärka värpningen i de linjer som nu ligger i underkant produktionsmässigt. På sikt ska värpning och äggstorlek vara jämn över rasen.
Silverudds blå ska inte ruva då det hämmar produktiviteten. Istället får man kläcka kycklingar i maskin alternativt lägga dem under en god ruvhöna. De blir könsmogna och börjar värpa/ gala när de är ungefär runt halvåret gamla. Det man behöver veta vid avel på rasen är att djuren i grunden är svarta. Bär de på en blekgen blir de blå och får de blekgenen i dubbel uppsättning blir de spättade (ljus botten med svarta/gråa stänk i). På tupparna bryter ofta färger så som tex guld eller silver igenom på hals, vingar och sadel. Genuppsättningen syns dock genom att man studerar tuppens grundfärg. Det finns även ej godkända färgvarianter som ibland dyker upp så som blommiga, viltfärgade och vita. Dessa varianter är recessiva och kräver då anlag från både tuppen och hönan för att träda fram. De recessiva generna döljs till förmån för de dominanta generna och har därför lyckats överleva trots noggrann rasren avel. Detsamma gäller anlaget för bruna ägg. Djur med recessiva gener ska genast tas ur aveln.
Rasen har inga specifika könsbestämmande egenskaper. Enklast är att vid tre veckors ålder se vilka som först får störst kam och slör och sortera ut de som tuppar. Redan vid fyra veckors ålder kan hönorna ha kommit ikapp tupparna och det är ej heller ovanligt att vissa hönkycklingar äldre än tre veckor i perioder har större kam och mer slör än tuppkycklingar. De spättade djuren föds gula och de blå föds grå. Svarta föds svarta med ljusare bröst och haka. Början till färgväxlingen brukar kunna skönjas först runt cirka en veckas ålder på vingpennorna i form av några svarta/gråa fjädrar.
ÄGGEN
Äggen ska vara gröna. Variationer i färg är tillåtet. Dock ej andra färger än gröna nyanser. Äggen ska vara ovala med sin bredaste del vid äggets midja. Avlånga liksom nästan helt runda ägg är ej att föredra då detta i studier har visat sig hämma kläckresultatet. Vikten ska ligga mellan 55 – 65g. Debutäggen kan skilja sig åt i både vikt, form och färg men brukar efter första ruggningen stabilisera sig. Om detta ej sker eller om standarden avviker kraftigt bör man överväga att ta ur hönan ur avel.
Genen för blå äggfärg är dominant och ger alltid blå ägg i korsning med vita ägg. I korsning med bruna ägg ges olika varianter av gröna ägg. Detta gäller ej djur som inte är homozygota. Genen för blå ägg heter O och ska finnas i dubbel uppsättning hos homozygota djur för att äggfärgen ska bli blå eller grön till 100% hos avkommorna. Det finns ett test som du kan ta på dina avelsdjur för att utröna deras status, Hör av dig till koordinatorn för att få mer information kring testet.
RASBESKRIVNING SILVERUDDS BLÅ
Lätt, tålig ras med god värpförmåga, även vintertid. Utmärkt fodersökare. Härstammar från Sverige och pastorn Martin Silverudd. Blå, spättad och svart är godkända färger. Hos svart är svaga inslag av guld eller silver i kragen tillåtet. De allra mörkast spättade kan ibland se blommiga ut men skiljs åt genom att blommiga djur har ljusare vingspetsar. Man säger att hönorna i rasen ska se “enfärgade ut på håll”. Hos tuppar är inslag av guld eller silver på hals, vingar och sadel tillåtet.
Kroppen är kvadratiskt formad. Tuppen har något kortare rygg, är mer högställd och har bågformade stjärtfjädrar. Hönans stjärt är tät och åt det trekantiga hållet. De har enkelkam och mörk näbb. Benen är mörka åt det svarta hållet och fågeln har fyra tår.
