Föreningens grundande och start

Svenska Kulturhönsföreningen bildades på senhösten 2012. Föreningen bestod då av sex personer som samlades och tog sina första beslut. De höns vi då hade kunskap om för att starta vårt arbete var någon enstaka linje av några av Martin Silverudds raser, Vit Leghorn och det som sedan kom att bilda grunden till Eksjöhönan. Under åren som gått sedan bildandet har det hänt en hel del.

Ett stort nytillskott av medlemmar gör oss mycket optimistiska. Antalet stamboksbesättningar per ras stiger för varje år. Våra medlemmar har med framgång letat upp bra linjer av olika Svenska Kulturraser av fjäderfä – höns och ankor med anor i Sveriges jordbrukskultur.

Föreningen driver ett flertal avelsprojekt för att återskapa raser och förbättra andra. Ett mycket inspirerande arbete där de som ansluter sig till projekten samlas för erfarenhetsutbyte i egna grupper.

Silveruddsraserna

Det finns unika svenska hönsraser som avlats fram för mindre svenska äggproducenter. De skapades av den småländske pastorn Martin Silverudd. Dessa raser riskerar att dö ut. Därför startade vi stambok 2013 för dem.

Kulturhöns i Sverige

Under en period från slutet av 1800-talet och fram till slutet av 1900-talet avlade människan fram en hel del produktiva raser för att ge den växande stadsbefolkningen ägg och kött. Lantraserna förmådde inte längre bidra till allas tillgång på mat.

Det finns idag rester kvar av dessa raser, som fortfarande har de inte egenskaper de en gång togs fram för. En del raser är utrotade. Därför startar vi Stambok för de linjer och raser vi fortfarande kan spåra. En del har försämrade egenskaper för tillväxt eller värpning. Några linjer med ursprungliga kvaliteter har vi återfunnit.

Arbetet med att starta fler stamboksanslutna besättningar av kulturhöns, är mycket viktigt. Vill vi att dessa i de flesta fall akut utrotningshotade raser skall överleva för framtiden i sitt ursprungliga skick, är det ett måste med fler som vill vara med i bevarandet. Varje höst dokumenterar vi antalet djur i stambok för de raser vi bevarar. De sammanställs i en Rödlista.

Varför köpa från stambokförd besättning?

En Plymouth Rock är inte alltid en Plymouth Rock. Kvalitén inom rasen skiljer enormt. Det förekommer en hel del som inte har de ursprungliga egenskaperna i värpning eller köttansättning. Det förekommer en massa korsningar av tvivelaktigt ursprung. Detta är orsaken till att Svenska Kulturhönsföreningen ser det som nödvändigt att vi stambokför de rester vi kan finna med ursprungliga kvaliteter.

Vi vill med detta projekt se till att den som söker Plymouth Rock som fungerar som den ska, skall finna det hos våra stamboksanslutna uppfödare. Resonemanget är allmängiltigt och gäller många fler raser. Leghorn finns det många. Rester av de Gammelsvenska Vit Leghorn som en gång var så allmänna i vårt land är desto fåtaligare. I vissa linjer som förekommer utanför vår stambok ser vi med sorg att det förekommer en del som kläcks med sådana färgfel att en inkorsning tyvärr måste vara orsaken.

Detsamma resonemang kan givetvis göras om många av de raser vi stambokför. Det finns gott om oseriösa eller okunniga uppfödare utanför stambok. En och annan seriös uppfödare med. Vi ser dagligen exempel på dåligt värpande kopior av originalet av de raser vi stambokför. Vi ser ofta att det säljs avelsägg av sällsynta raser av tvivelaktig kvalitet. Där är orsaken ibland okunskap, ibland kortsiktiga vinstintressen.

Föreningens kärna har varit och kommer att vara, bevarandet av Martin Silverudds raser och värnandet om kunskapsarvet Martin Silverudd efterlämnat.

Har du en renrasig med ej stambokförd besättning?

Kulturhönsföreningen letar fortfarande efter besättningar av kulturhöns som producerar bra. Tag kontakt med oss ifall du känner till någon som har, eller själv har, väl fungerande rashöns med dess inre kvaliteter i värpning mm kvar. Dessa kan vara av stort värde för kommande generationers hönsintresserade.

Återskapande av raser

Kulturhönsföreningen tar även ansvar för återskapandet av den ursprungliga Isbar, sprungen ur Rhode Island Red ur ”Alexanderlinjen”, en liten högvärpande RIR, som användes som brunvärpare i äggproduktion så sent som på 1960-talet och en produktiv Plymouth Rock. Isbar är en grönäggsvärpare skapad av Martin Silverudd 1985. Ett arbete som veteranen i bevarandet av Martin Silverudds raser, Bengt Mattsson, startat.

Dessutom tar vi oss an återskapande av Martin Silverudds brunvärpare Silverhamps och skapande av köttrasen Delaware. Därutöver också det nystartade projektet med Queen Silvia, som inte längre ser ut som de än gång gjorde när Silverudd tog fram rasen. Därför försöker man nu ta tillvara på de gener man ser saknas i vissa besättningar.

För vem är kulturraserna lämpliga?

Kulturhönsen är ett utmärkt alternativ för den som vill ha en vacker värp- eller kombinationsras med ett rimligt ägg-/köttutbyte, som är väl anpassad för svenska förhållanden.

De värper vita, bruna eller gröna ägg. Flera av raserna är könsvisande som daggamla kycklingar. Andra raser är det i korsning.

Sammanfattningsvis

Vi vill verka för en sund hönshållning och sprida kunskap kring den medelstora och mindre ägg- och köttproduktionen. Det berör både den enskilde som har en flock höns för sitt hushållsbehov men också för den som har ägg- eller köttförsäljning som en inkomstkälla.

I vår förening diskuteras det livligt om olika avelsprojekt för bättre värpning, bättre köttillväxt, skapande av goda korsningar, sjukdomsbekämpning, kläckning av kycklingar, återskapande av raser och färgvarianter, olika sätt att ta hand om överskottet i ägg och kött och mycket annat du kan ta del av i vårt medlemsblad Kulturhönsbladet eller våra Facebookgrupper.

Välkommen som medlem!