Motivering och kommentar till det nya stadgeförslaget.

Jag fick i uppdrag av styrelsen i mars 2018, att arbeta fram ett förslag till nya stadgar för Kulturhönsföreningen. Bakgrunden var att gällande stadgar, som marginellt justerats en gång, ursprungligen skrivits utifrån Föreningen Allmoge-getens stadgar, när föreningens interimsstyrelse skulle lägga förslag till vårt förs-ta ordinarie årsmöte 2013. Föreningen bestod då av något tiotal medlemmar. Allt det som sedan utvecklats till att känneteckna föreningen visste vi inte då. Vi har behövt några år för att pröva hur dessa stadgar möter verkligheten. Det har visat sig att de var skrivna för en betydligt mindre förening med begränsad aktivitet av delvis annan karaktär. Många frågor har under resans gång dykt upp där stadgarna inte ger svar på vilken förening vi är eller hur föreningen ska skötas.

Det finns många skäl att tänka till noga för att stadgarna ska bli så bra som möjligt. En tillbakablick i historien visar hur snabbt en förening kan ändra in-riktning. 1986 bildades Genetiska Fjäderfäförbundet av Martin Silverudd till-samman med ivrare för olika slags brukshöns. Man ville skapa genbanker för Martins egna raser, andra typer av bruksfjäderfän av den typ vi bevarar i stam-bok, samt för de då nyligen upptäckta lanthönsen. GFF hade dessutom på programmet att man skulle ta tillvara och bevara gener som kunde vara användbara.

Vi har på varje årsmöte slagit fast i Verksamhetsplanen att vi ska arbeta i Martin Silverudds anda och föra arvet efter honom vidare. Martin Silverudd var på sin tid oerhört vidsynt och före sin tid. Han använde en högt förädlad RIR av Alexanderlinjen. Oklart om han importerade den själv eller bara kom över den men utan att dyka i arkivet är min minnesbild att han importerade dem själv. Han tog in CL för att han ville åt genen för blå skalfärg. Han använde sentida importerade Leghorn i skapandet av Queen Silvia. Fanns en egenskap eller gen – i Sverige eller utomlands – som MS trodde kunde vara användbar, så använde han den. Om hans skapade raser visade inavelstecken rekommenderade han utavel mot en av ursprungsraserna för att vitalisera rasen. När han på 80-talet bildade den nya föreningen Genetiska fjäderfäförbundet, var den uttalade målsättningen att bevara alla gener som man kunde tänkas ha användning av i framtiden.

Ska vår förening bevara Martin Silverudds minne, känns det därför naturligt att vi också vågar titta framåt och använda vår kunskap och kreativitet för att få fram nya raser och bevarar gener som kan vara användbara för framtida produktion. Då Martin hastigt avled senhösten 1986 ändrades inriktningen relativt snabbt. Något år senare hette föreningen Svenska Lanthönsklubben. Silveruddsraserna fick en marginell status. Övriga bruksraser togs bort. På 90-talet avfördes slutligen silveruddsraserna helt och Bengt Mattsson som ansvarat för dem entledigades. Jag har haft detta i bakhuvudet när detta förslag till nya stadgar skrevs. Jag har velat trygga att föreningen lever vidare i samma form och att det ska bli svårt att ändra riktning och att Silveruddsraserna ska ha en särställning. Eftersom de nu gällande stadgarna har varit relativt luddiga i §3 som beskriver föreningens målsättning och definierar hur bevarandet ska ske, har jag ägnat den paragrafen extra möda.

Föreningen har just p. g. a. de lite öppna formuleringarna i §3, hittills formulerat desto tydligare i våra verksamhetsplaner, vad vår kärna är. Där har Silveruddsrasernas status befästs år efter år. Det var förra året så, att jag uppmärksammat ett visst motstånd emot den policy vi sedan flera år haft. Vi hade öppnat famnen för alla produktiva raser, vilket inte sågs med blida ögon av alla.

I ett för-sök att låta medlemsoponionen få råda, lyfte jag för ett år sedan upp en diskussion kring just detta. Diskussionen mynnade ut i ett beslut om en riktningsändring där vi det senaste året inriktat arbetet utöver just Silveruddsraserna, endast på de raser som spelat en roll i det svenska lantbruket det förra århundradet. En lite smalare policy. Röstsiffrorna blev 17-7 för en ändrad policy. Beslutet fick sedan kritik för att det var för kort tid innan årsmötet det diskuterades och för begränsat antal medlemmar som kom till tals. Jag kan förstå den kritiken, likaväl som jag förstod kritiken innan beslutet. Jag har alltid haft för ögonen att viktiga beslut ska förankras väl bland medlemmarna och att vår förening ska grunda sig på medlemmarnas vilja. Just med bakgrund av detta, är det oerhört viktigt att medlemmarna inför beslut om nya stadgar får chansen att ta del av förslag, möjlighet att diskutera och att påverka. När det gäller inriktningen på föreningen så är det mot bakgrund av hur Martin Silverudd agerat, hur GFF fungerade i starten och den praxis vi haft i flera år innan det senaste årsmötet inte helt enkelt. Jag ser det som att vår förening har flera ben än ett. Vi har ett ansvar i bevarande där Silveruddsraserna alltid har varit det viktigaste. I styrelsens förslag försöker vi att visa hur föreningen kan gå i bräschen i bevarande och utveckling på samma gång. Jag tror att det är väldigt viktigt att inte se för snävt på vilken förening vi vill ha. Jag har vägt in synpunkter om att vi ska kunna jobba med andra raser än kärnraserna. Jag har differentierat hur detta jobb sker, genom att stambok ska bildas efter en längre process på flera år om en ny ras tas in som inte har en gedigen svensk historia. Kraven på produktivitet och att den nya rasen ska tillföra egenskaper eller gener spetsar till det. Några få raser kommer att komma i fråga. I min värld innebär de skrivningarna att welsumer åter blir en ras som vi kan stödja. Detta då de tillför gener för mycket brun skalfärg och tydlig könsvisning samt att de naturligtvis uppfyller produktionskraven.

Detta stadgeförslag innebär en rejäl tröskel för att ta in nya raser, men Welsumer-entusiasterna borde efter ytterligare nåt år efter antagande av stadgarna, få bilda stambok. Om de vill. De som ivrar för att silveruddsraser är prio ett borde vara tillfredsställda om de läser §3. Jag tycker både med hänvisning till att Martin Silverudd själv var väldigt pigg på att använda utländska gener i QS, Isbar, SB, SMH och att GFF 1986 uttalat ville samla och spara gener för framtiden ifall de kunde visa sig vara användbara, är det naturligt om vi ska verka i MS:anda, att vi har denna öppenhet. Liksom att vi uppmuntrar kreativitet för att skapa framtidens kulturhöns. Jag vet att det finns idéer om ett par nya kulturraser som skulle tillföra något nytt till den skara av raser vi redan har. Samma tydliga regler ska naturligtvis gälla även nyskapade raser.

När nya linjer skapas i redan existerande silveruddsraser bör det också tydligt regleras i stadgarna hur detta sker. Likaså om någon vill starta ett projekt för att återskapa varianter av silveruddsraserna eller återskapa en ras som dött ut. Läs de styckena under §3 noga. Vid första anblicken kan de se lite lika ut. Det beror på att jag har försökt att skapa liknande processer för alla projekt och intagande av raser.

I sammanhanget bör nämnas att vi har en relativt lättillgänglig genresurs strax utanför landets gränser. Vid den Norska genbanken i Hvam, bevaras i statlig regi många intressanta raser. I Norge samlade man in djurmaterial innan det mesta försvunnit. Man hämtade djur på kontrollhönserier och gårdar. Man avlar sedan årtionden tillbaka på dessa några mil innanför gränsen nära Värmland. Där finns ett antal linjer bevarade av Vit och Brun Leghorn, RIR, Minorca, Ljus Sussex, Plymouth Rock och norska Jaerhöns. Finns kanske fler raser. Där kan man boka och köpa avelsägg. Jag vet redan flera som ärintresserade av att ta in lite nytt blod av Vit Leghorn, Brun Leghorn och Rhode Island red, t. ex. De senare får man be om avelsägg av de lite småväxta linjerna, om man har tänkt att se ifall de kan tillföra Eksjöhönan välbehövliga nya gener. Osäker på om det finns så stora RIR som vår vanliga bruks-RIR vi stambokför idag. Oavsett är den norska genbanken en i mitt tycke ovärderlig resurs på nära håll. Det finns dessutom för den hugade mycket friska gener att hitta i andra länder där våra raser ofta finns i ett större antal. Våra raser importerades kontinuerligt fram till 60-70-talen så varför inte nu?

Dessa stadgar är skrivna utifrån den praxis på ett antal områden som idag gäller i föreningen. Dessutom tillagt hur vi behandlar nyare raser som t. ex. welsumer.

Läs §3 noga. Där finns väldigt tydligt hur vi ser på korsningar som används som produktionsdjur i första led men inte syftar till skapandet av en ny ras. Där finns dessutom tydliga regelverk för hur det ska gå till om ett projekt ska drivas med föreningens godkännande. Projekt för en ny ras, återskapande av kulturras, intagande av en sentida importerad kulturras i föreningen, för återskapande av egenskaper. QS har t. ex. funnits i Barred (genen för tvärrandigt) och också med gröna ägg. Det sista gäller även Smålandshönan. Regler finns också inskrivna för vad som gäller om man vill ta in nya gener i en inavlad stam vi bevarar. Den Norska genbanken bevarar t. ex. flera av våra raser och det torde vara rimligt att anta att de linjerna ofta ligger nära de svenska i släktskap och egenskaper. De är förhållandevis lättillgängliga dessutom.

Genom att lägga in tydliga skrivningar i §3 angående vår policy och inriktning och genom att begränsa möjligheten till snabba förändringar av gällande policy, ser vi till att det blir stabilitet i vad man kan förvänta sig av föreningen. Det ska klart framgå i §3 vad våra målsättningar och vad vår inriktning är. Allt för att slippa uppslitande diskussioner i all evinnerlighet kring inriktningen, snabba omsvängningar som skapar besvikelse eller att föreningen likt Genetiska Fjäderfäförbundet helt ändrar inriktning, som kan ske om policyfrågor hänskjuts till Verksamhetsplanen som ska antas årligen.

Det skall tydligt framgå att Martin Silverudds raser är något vår förening tar an-svar för att de bevaras. Gör vi inte detta kommer de med stor sannolikhet att helt försvinna ifrån kartan. Gör vi det, kommer generationer av kommande äggproducenter och hönsägare att tacka oss. Jag har i samma anda försökt att formalisera hur eventuella projekt i föreningens namn ska få föreningens godkännande.

§3 är en viktig paragraf för den som vill veta vad vår förenings inriktning är. Där sammanfattades förr mycket kortfattat det vi 2013 visste. Idag vet vi mer och paragrafen i förslaget är ett försök att klargöra policyfrågorna betydligt tydligare.

Jag har funderat över olika medlemsomröstningar. Vi har använt det verktyget för ett antal år sedan dock ej beslutande. Har försökt att tänka in olika scenarier. Både årsmötet och styrelsen bör ha möjligheten, ur olika perspektiv. saker kan hända akut och då behöver styrelsen kanske få en överblick av stämningar alter-nativt få ett välgrundat beslut, liksom detta ger årsmötet möjlighet att hänskjuta beslut till medlemsomröstning.

Dessutom finns skrivningar om deltagande på både styrelsemöten och årsmöten via webben. Det borde till en avgift på detta, har framkommit i diskussionen. Framfört av en medlem som ej kan delta själv personligen vid våra möten, men gärna gör det via webben. Detta då vi som åker långväga på många möten och i styrelsens fall betalar för hotellövernattningar ett par ggr/år, betalar stora summor för resor och logi. Rimligt tycker jag. Vill inte binda oss att alltid vara tvungna att erbjuda webdeltagande då vi kanske har årsmöte någonstans där möjlighet till upp-koppling saknas. Dock är det ju

önskvärt. Därav skrivningen i förslaget.
Det finns andra ändringar i detta förslag med som bl. a. rör:
att tydligare beskriva valen på årsmötet där det tidigare var dubbeltydigt
att göra olika förtroendeuppdrags roll tydligare
att göra det tydligt och genomförbart med motionstider och nomineringstider in-för årsmötet så att motioner hinner distribueras till medlemmarna med yttrande från styrelsen i tid och så att valberedningen ges en chans att agera i god tid innan årsmöte att motioner tas upp efter godkännande av det gångna årets styrelseverksamhet på årsmötet, men innan fastställande av budget och verksamhetsplan. Detta ger årsmötet möjlighet att justera budget och Verksamhetsplan om de berörs av motionen.
att i en akut konflikt ska styrelsen ha mandat att utesluta den som aktivt motar-betar föreningen eller försöker att skada den. Detta är praxis i många föreningar och ger handlingskraft.

Tilläggas kan, att jag har en idé sedan många år om en välkomstskrift till alla medlemmar. Den skulle innehålla stadgar, avelsråd, föreningshistoria, rashistorik, genetik och en del annat som man vet om man varit med i flera år, men inte om man är ny och inte läser gamla nummer av Kulturhönsbladet. Eftersom vi sedan nr3 2018 trycker tidningen billigare, torde det finnas ekonomiskt utrymme efter dessa stadgars slutliga antagande på nästa årsmöte, att trycka en dylik skrift till samtliga medlemmar och de som tillkommer åren framöver.

På uppdrag av styrelsen,
Ingemar Dreborg